ja precis......var ligger jämlikheten i det undrar jag?

Det tjatas och tjatas i att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, men hur kommer det sig att det aldrig pratas om att män ska ha samma rättigheter som kvinnorna har när det gäler något av det ALLRA viktigase i livet??  

Rätten att välja barn eller inte barn, att bli pappa eller inte pappa?

Ja så är det ju...

vid en oönskad graviditet heter det ju att männen får skylla sig själv som inte använde kondom.

Då undrar jag har kvinnan helt plötsligt inga skyldigheter alls att skydda sig då?

Om det sen blir en abort är det oftast bara synd om kvinnan.

Men saken är ju den att även de flesta män har känslor, så dom tycker oftast också att det är jobbigt!  

Om man är oeniga i valet...

Ex. kvinnan vill göra abort men inte mannen, ja då har han inget att säga till om helt enkelt. Ingen rätt att välja ifall han ändå så gärna skulle vilja bli pappa till barnet. Det är kvinnans kropp och hennes val heter det väl.  

Sen har vi ju en klassiker...

Kvinnan vill ha barnet men inte pappan.

Då har kvinnan helt plötsligt rätt att bestämma över 2 personers liv, pappans & barnets. Många män blir fäder fastän de verkligen inte vill!

Sedan tvingas de höra vilken dålig pappa dom är och allt som oftast är även mamman väldigt duktig på att även få barnet att förstå hur dålig pappan är.  

I det läge ändrar sig nog många fäder och vill visst ha ett umgänge med sitt barn men ibland tar det tid...kanske flera år innan pappan känner sig redo för att ta upp umgänget med sitt barn.

Om då pappan som inte träffat sitt barn pga. att han helt enkelt inte ville ha barn en dag kännder sig redo för att ta tag i detta så får han oftast inte det för mamman, av vilken anleding?

Jo, för att han har ju inte brytt sig förut!!??   

Detta kan skrivas om i all evighet, men vi kommer ändå inte ifrån att i rätten att välja barn eller inte barn så finns det inte minsta lilla jämlikhet mellan kvinnor och män!

Visst alla förstår väl att det i slutändan är svårt att ändra på att just mamman är den avgörande faktorn i detta val...valet av att föda barn eller inte.  

MEN om pappan då ändrar sig när barnet är fött eller senare i livet, ska det då inte vara en självklarhet att om inte allt för stora hinder finns låta pappa och barn få en chans att då bygga upp en relation??!!  

Och varför i hela friden är mammorna så arga & bittra på de män som från början sa att dom inte ville ha barn!!??

Då ska de ändå gnällas i att pappan aldrig funnits där, han smutskastas i tid och otid för att han inte vill ha sitt barn.

Vad trodde ni då när ni gjorde valet och pappan iallafall va ärlig och sa att han inte ville ha barn?!  

En annan liten grupp är mammorna som har barn med "busarna".

Det är ju faktiskt inget ovanligt att "kåkfarare" skaffar barn planerat med sina flickvänner.

Oftast så går relationen till mamma/barn sönder så småningom under någon av alla "semestrar" på "kåken".

I detta fall blir det oftast också så väldigt jobbigt för mamman och pappan blir helt plötsligt en dålig fadersgestalt och det heter att han struntar i barnet och sätter sin kriminalitet och kriminella kompisar före barnet. Sedan OM pappan skärper sig och vill ta upp umgänget med sitt barn så är han ju inte lämplig till att ha barn enligt många mammor helt plötsligt!!??

Ta då notice om att detta är samma pappa som mamman valde att skaffa barn med, samma man som hon en gång såg som lämplig att skaffa barn med trots sitt "dåliga leverne".  

Näe finns massor att ta upp angående just detta ämne, men det får räcka för idag.

.